Parlamentsvalet i Spanien 2011 var det tionde i ordningen efter demokratins återinförande och hölls den 20 november. Segrare i valet blev konservativa Partido Popular, lett av Mariano Rajoy Brey, 56 år gammal. Det blev en jordskredsseger för Rajoy, som var partiledare sedan hösten 2003 och bland annat hade innehaft posterna som inrikes- och utbildningsminister under företrädaren José Maria Aznars tid som premiärminister 1996–2004. Den 56-årige galiciern Rajoy, som regelbundet beskrivits som okarismatisk, förde PP till egen majoritet med 44 procent av rösterna. Partiet lyckades få 187 av 350 stolar i kongressen, Parlamentets underhus. Regeringspartiet PSOE släpade efter med 29 procent, eller 109 platser.
25 procents arbetslöshet i Spanien under 2013
Mariano Rajoy stod nu inför en av nationens största utmaningar någonsin. Under Mariano Rajoys första år vid makten fördjupades skuldkrisen. De nedskärningar som gjordes ledde dessutom till en ökad arbetslöshet och vid början av 2013 var över 25 procent av den vuxna arbetskraften arbetslös och nästan 50 procent av ungdomen var utan arbete. Samtidigt drabbades det konservativa regeringspartiet av en allvarlig korruptionsskandal. Men med egen majoritet i parlamentet kunde ändå Mariano Rajoy fortsätta att driva sin politik. Krisen ledde dock till att separatismen växte i Katalonien och Baskien, samtidigt som förtroendet för regeringen föll till en bottennivå.
Korruptionsskandalen inom Partido Popular
Korruption och bedrägeri inom regeringspartiet Partido Popular handlade bland annat om en illegal finansiering av partiet. En utredning koncentrerades kring 66 mutor som hade betalats ut till regionala makthavare i utbyte mot byggkontrakt under 00-talets högkonjunktur. Partiets mångårige kassör Luis Bárcenas avslöjades ha samlat drygt 47 miljoner euro på hemliga konton i Schweiz – mutpengar från affärsmän och byggföretag som hade fördelats som ”extralöner” inom partiet. Bárcenas hamnade i fängelse och där avslöjade han allt om härvan. Utredarna hittade mycket kontroversiellt material i hans hemliga bokföring, bland annat utbetalningar till partiledaren Mariano Rajoy.
Ett historiskt val med en ny politisk situation
Det politiska landskapet förändrades radikalt efter valet 2015. Tvåpartisystemet var över och en ny etapp hade påbörjats. Sedan Mariano Rajoy, ledare för det största partiet, misslyckats att få parlamentariskt stöd i månadsskiftet augusti/ september, utsåg kungen PSOE:s Pedro Sánchez som kandidat till att bilda regering. Även Sánchez misslyckades dock i sina nya försök och slutligen omvaldes Rajoy den 27 oktober 2016 som spansk premiärminister. Efter ett internt uppror i PSOE, där Sánchez till slut valde att avgå som partiledare, lade partiet ner sina röster i parlamentet. De 69 nedlagda rösterna var det högsta antalet och de 111 motrösterna det minsta antalet någonsin sedan den moderna spanska demokratins införande i slutet av 1970-talet. I parlamentsvalet den 20 december 2016 blev visserligen återigen det konservativa regeringspartiet Partido Popular (PP) det största partiet men rösterna räckte inte för att få absolut majoritet som under segervalet 2011. Med sina 123 mandat av parlamentets 350 var PP:s enda möjligheten att bilda regering att PSOE skulle lägga ner sina röster. Socialistpartiet PSOE blev näst största parti i parlamentet med 90 mandat, det nya vänsterpartiet Podemos blev tredje största parti med 69 mandat och liberala Ciudadanos slutade som det fjärde största partiet med 40 mandat. Detta betyder att Spaniens regering är en minoritetsregering och måste börja lära sig att kompromissa för att undvika nyval.
Podemos och Ciudadanos – två nya partier i spansk politik
Det vänsterinriktade partiet Podemos är mycket ungt och bildades så sent som 2014 med Pablo Iglesias som ledare. Det uppstod som ett missnöjesparti på vänsterkanten och blev mycket snabbt ett parti att på allvar räkna med. I valet 2014 till EU-parlamentet fick Podemos fem mandat av Spaniens totala 53 mandat. Partiet har inneburit en rejäl utmaning för socialistpartiet PSOE genom att attrahera många av deras väljare på den yttersta vänsterkanten. Det borgliga partiet Ciudadanos, som är lite äldre och grundades 2006, var under lång tid endast taget på allvar i sitt ursprungsområde Katalonien. Partiet har dock växt kraftigt i hela Spanien som ett alternativ till Partido Popular, mycket beroende på det missnöje som har funnits i samband med den ekonomiska krisen och de många korruptionsskandaler som har uppdagats hos PP. Vid valet till EU-parlamentet fick de två mandat.
