Spanien är språkmässigt ett splittrat land. Att man i Spanien talar spanska är sant men, tro det eller ej, det finns spanjorer som inte förstår det språk vi kallar spanska. Det finns platser i Spanien där en spanjor som talar landets officiella språk inte förstår det brev han får från till exempel sin bank, eftersom det är skrivet på något av landets övriga språk.
I Barcelona pratar många föräldrar bara katalanska med sina små barn – ett språk som ingen annan i hela världen förstår förutom några miljoner spanjorer uppe i Spaniens nordöstra hörn. Detta är en märklig situation som kräver en förklaring. De regionala språken baskiska, galiciska, katalanska och valencianska är co-officiella i respektive region. Det officiella språket i hela Spanien är castellano (spanska-kastilianska). Spanska är världens näst största språk och modersmål för över 350 miljoner människor. Spanska är också det officiella språket i 20 länder världen över. Till detta ska läggas de 155 miljoner som talar portugisiska, merparten i Brasilien, och som förstår en del spanska.
Kastilianska är obligatoriskt i skolan för alla spanjorer men det finns också regioner där man är tvåspråkig, det vill säga man har ett andra språk som är officiellt i respektive region (comunidad autónoma). Det är katalanska (catalán) i Katalonien och på Balearema samt en viss typ av katalanska i Valenciaområdet, baskiska (vascuence eller euskera) i Baskien, och galiciska (gallego) i Galicien. Spanska, katalanska och galiciska tillhör den ibero-romanska språkgruppen och en del av det spanska språket är av arabiskt ursprung. Under Francos diktatur fick endast kastilianska användas offentligt. De andra språken var förbjudna i skolorna och talades bara i hemmen, aldrig offentligt på grund av rädsla för repressalier. Francos målsättning var att åstadkomma att ett enda språk talades i Spanien för att ytterligare ena landet under en enda flagga. Galiciska är mer besläktad med portugisiskan än med spanskan. I de baskiska områdena talar en liten men beslutsam minoritet baskiska, som är ett tungomål om vars ursprung de lärde tvistar. Man har faktiskt funnit likheter med finska och en koreansk dialekt. Precis som i olika landsdelar av Sverige finns det också i Spanien lokala dialekter. Speciellt vanlig i södra Spanien är den andalusiska dialekten som ibland är svår att förstå på grund av att andalusierna talar mycket fort och förkortar många ord i uttalet.
