Kategori: Leva och bo i Spanien

Hur kommer vi att reagera och agera när allt detta är över och vi är tillbaka i ett normalt läge? Människor är olika och så kommer också deras reaktioner att vara.

Den ekonomiska kriser 2007 – 2008 ledde till enorma förändringar vad gäller köp av bostäder i Spanien. Mäklarföretag gick omkull och nybyggnationen stannade av och många företag gick i konkurs. Men det som hände ändrade inte oss som människor. Det tror jag inte att Coronakrisen kommer att göra heller. Man skulle önska att de förändringar vi nu tvingas till skulle få oss att inse att vi kan ta det lite lugnare, att vi inte behöver köra på i 180 jämt.

Vi är snabba att glömma och gå vidare, men jag hoppas och tror att vi kommer att minnas även när den här pandemin är över. Coronakrisen är så omfattande och har ändrat livsförutsättningarna så mycket för många. Jag är övertygad om att den kommer att ge en bestående effekt på samhället.

Jag tror att vi kommer att se stora förändringar i vårt resande. Affärsresorna kommer att ändras eftersom vi nu alla har upptäckt att virtuella möten i de flesta fall fungerar lika bra som att mötas ansikte mot ansikte. Hur det blir för privatpersoner och deras resor utomlands i allmänhet och till Spanien i synnerhet en knäckfråga. Om ett antal transportföretag slås ut så kommer konkurrensen att bli mindre och det kommer att bli mycket dyrare att flyga.

När det här är över tror jag att alla kommer att vilja komma ut och se mer av världen igen. Vi kommer att söka efter sociala sammanhang efter att under så lång tid suttit hemma isolerade och bara kollat på väggarna. Jag är helt övertygad om att Spanien i framtiden blir ett land som många människor från olika länder kommer att vilja återvända till. Av många anledningar. Spanien har under decennier varit det mest populära landet att resa till och tiotusentals familjer från hela världen har köpt sina fritidshus här. Över en miljon människor reste förra året från Sverige till Spanien och det innebär att det kanske är det sista landet som flygbolagen i Sverige drar in på.

Jag hoppas att den här pandemin ska bli en ringklocka för oss som mänsklighet. Tyvärr är jag lite skeptiskt för jag vet hur vi brukar agera. Vi glömmer snabbt och sen blir vi lika överraskade när det händer nästa gång. Kanske kommer vi att lära oss att inte ta varandra för givet, få oss att inse att världen är sårbar och att vår tid här är värdefull och skall njutas fullt ut.

Hur länge kommer Spanien att vara förlamat av den nationella karantänen?

Igår, lördagen den 4 april, berätta regeringschefen Pedro Sánchez i ett direktsänt tal i den spanska televisionen att isoleringen i Spanien kommer att fortsätta till den 26 april. Och kanske längre! Nästa torsdag, den 9 april, kommer hans förslag med största sannolikhet att röstas igenom i parlamentet. Vad Sánchez noga underströk var att samtliga karantän bestämmelser inte kommer att upphöra den 26 april utan man kommer successivt att lätta på restriktionerna för att så småningom komma tillbaka till normalt socialt och ekonomiskt liv.

Vi var ganska förberedda på att den nationella larmsituationen och hårda karantänen inte skulle upphöra helt eller delvis till den 11 april. Vi har nu varit isolerade i drygt 3 veckor och börjat långsamt anpassa oss till ett helt annorlunda liv. Nu är det bara att gilla läget och ladda om batterierna för ytterligare en tid med kraftiga restriktioner.

För min egen personliga del blir de dagliga hundpromenader med mina labradortvillingar Nelson och Mandela mer betydelsefulla för varje dag som går. Fem gånger om dagen luftar vi på oss alla tre på gräsplättarna utanför bostaden och hälsar numera bekant på polispatrullerna som patrullerar på gatan.

Stay cool and be nice to each other!

Hej kära Spanienälskare och följare!

Detta är inget aprilskämt men en berättelse om hur livet är just nu som boende på Costa del Sol.

Det är totalt annorlunda än vad det var för ett par veckor sedan. Folktomt och väldigt få bilar i rörelse. Känns konstigt och jag hade stora problem den första veckan med detta annorlunda liv. Förra veckan, vecka två, började jag inse att jag måste ändra mitt tankesätt för att inte bli galen. Talade med frugan och började mentalt tänka om. En arbetsnarkoman som jag har inte haft tid eller intresse att ta del av hemarbetet och skötseln av vår underbara takvåning mitt i Fuengirola. Så vad kom jag på då? Jo, varför inte börja botanisera i de över 500 böcker som vi har i vår väggfasta bokhylla vid den ena långväggen i vardagsrummet. Det var länge sen jag läste en bok men nu har jag chansen. Jag plockade ner fem av de jag kände för och la dom på mitt nattduksbord. Nu jäklar ska det läsas!

När lagade jag mat senast under veckorna? Mitt bidrag till matlagningen har under de senaste åren varit att under helgerna vara köksmästare. Jag älskar att laga mat och det är väl ingen tillfällighet att jag har haft två krogar under mina snart 35 år i Spanien. Så, sagt och gjort, under förra veckan stod jag i köket varje dag från 5 till 7 och lagade några av mina absoluta favoriträtter. Vad blev det då?

Måndag: Laxpudding med skirat smör

Tisdag: Enkelpanerad Sjötunga med brynt smör och småpotatis

Onsdag: Pyttipanna med dubbla ägg och rödbetor

Torsdag: Torskrygg med skriat smör, räkor och skirat smör

Fredag: Raggmunk med fläsk och rårörda lingon

Lördag: Kåldolmar a la Tore Wretman

Söndag: Rotmos med fläsklägg och skånks senap

Det är ett märkligt liv jag och min familj numera lever sedan 14 dagar. Jag får inte arbete på vårt kontor och träffa mina fantastiska medarbetare, jag får inte besöka eller få besök av mina härliga vänner och jag får i praktiken bara gå ut för att köpa mat och gå ut med hundarna.

Som tur är jag lycklig ägare av två härliga hundar. Labradortvillingarna Nelson och Mandela. Dom säger till fem gånger om dagen att det är dags att ta på deras koppel och gå en sväng. Härliga promenader och då får jag social kontakt för en gång skull. Då får jag möta en massa andra hundägare med munskydd som jag kan slänga några ord till. Dock med minst ett par meter mellan oss för sådana är reglerna. Utan dom promenaderna vet i tusan om jag skulle klara ”isoleringen”.

Keep up your spirit!